Kylan ställer till det!

Jag har länge väntat på vintern, då jag tycker det är mysigt att ta på sig varma kläder och vara ute, och sen komma in med rosiga kinder och känna sig frisk. Men nu vete hundan hur jag känner för vintern, den kommer liksom lite sent, då kan det kvitta.
Idag är jag kom upp ur sängen kände jag nästan hur istapparna började hänga från näsan, och gick till vår termometer som visade:

Jag säger bara BRRRR, kan detta verkligen stämma. Torbjörn brukar elda en hel del när han är hemma, och det brukar jag också när jag är hemma själv. Men jag får INTE fyr på brasan, vad gör jag för fel!!Jag blir gaalen, elden är blåååå, det ska den ju inte vara. Så nu har jag vridit upp elementena, och hoppas räkningen blir betalningsduglig nästa gång.
Och inte nog med det, kylan spökade även med bilen igår på väg till jobbet. När jag kommit en bra bit så började den koka, vi har varit för snåla med kylarvätskan för de -15 som varit.Jens som är min räddare i nöden när inte Torbjörn är hemma mötte upp mig, han tog hem min bil och jag fick ta hans till jobbet. Så nu ska jag åka och byta tillbaka och ge min bil lite värme och omtanke och hoppas den tar mig ända till Kungälv.
Jaja, nog om kylan. Snart är det vår och det ska bli underbart. Vi har mycket att se fram emot. Jag har ansökt om havandeskapspening from 23/3, men  tyvärr fått väldig besvärlig foglossning så jag hoppas jag håller ut tills dess. Det är mycket spring på jobbet och inte många lugna stunder och det gör sig tillkänna i rumpa och lår, men men. Jag vet vad det beror på, så jag står ut. Det är nästan jobbigast på nätterna då jag har svårt att hitta en bra viloställning, men jag försöker bullra upp med kuddar osv. Har även pratat med sjukgymnast, han rekommenderade TENS och höftbälte, så detta ska vi testa i veckan.
Så, nu blir det mek med bilen, haha. En fru reder sig själv utan karl (förutom att få fyr på elden, hihihi).
Tjing så länge