Som ni alla vet så arbetar jag på en akut-kirurgisk avdelning på Kungälv sjukhus, där tar vi emot patienter med allt från njur/gallsten, blindtarmsinflammation till svårt drabbade cancerpatienter. Största delen av alla våra patienter är dessvärre cancerpatienter, och många väldigt långt framskridna i sin sjukdom. Det är en tuff avdelning, högt tempo och mycket känslor, och ofta hinner inte riktigt känslorna med en, ofta kommer tankar och funderingar när allt lugnat sig eller man kommit hem. Men något som jag har lärt mig efter att jag började arbeta på denna avdelning är att jag försöker uppskatta livet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan, jag har kanske blivit mer ödmjuk. Jag uppskattar att jag har min familj som jag tycker så mycket om, jag uppskattar min underbara sambo som ger mig en kram när jag kommer hem då han ser att dagen varit tuff, jag uppskattar mina vänner massor, ja det finns ganska mycket jag uppskattar, sådant som många tar för givet. Livet är så skört och orättvisst ibland, vi ser så många livsöden på jobbet att man blir alldeles matt. Samtidigt får jag säga att det även finns ljusa stunder inom de vita väggarna på avd 2, patienter som blir friska och krya och får åka hem till sitt igen och ha det bra, och då man får en klapp på axeln eller en kram för god omvårdnad, då blir man lycklig.
Nu ska jag nog försöka sova, imorgon bitti tar jag nya tag igen.
Ta nu hand om varandra, uppskatta det ni har och INTE det ni inte har. Jag ska försöka göra det från och med NU!
Puss på er
Men bästis, ska du ha en till att börja lipa också?! Jag uppskattar DIG och alla andra viktiga i mitt liv. Tack för att du finns! Och välkommen på bröllop!!!
SvaraRadera